Schemaläggare önskas

Jag måste verkligen lägga om mitt schema, mitt bloggschema. Det går inte att varje kväll, sent efter elvatiden, få för sig att det är rätt läge att skapa och kreera fram bloggposter av en viss nivå av kvalitet. Det håller inte. Märker på mig själv att medvetandenivån inte är tipp-topp när ögon svider och nacken hellre vill dippa ner framåt.

Resultatet blir mer sådana här inlägg, ett slags meta-inlägg som diskuterar själva inläggssituationen än att beröra ett mer intressant ämne. Skulle till exempel kunna prata om förvirringen kring varumärke och profil. Eller om personligheter särskilt olämpliga att hantera kommunikationsprocesser. Typ sådant.

 

Facebook-inloggning från en okänd enhet

Facebooks säkerhetsteam är oroliga.

Hej…,
Någon försökte nyligen logga in på ditt konto från en okänd enhet den den 27 februari 2013 kl. 10:39.
Operativsystem: Win7
Webbläsare: IE
Plats: Goteborg, O, SE (IP=62.80.203.10)

Meddelande kommer direkt vid misstanken. Vad säger IP-adressen?

Resultat för 62.80.203.10:

Stad: Väne-ryr
Land: Sweden
ISP: Leissner Data AB
Organisation: Leissner Data AB

Leissner Data, jaha. Orolig? Nej. För det var jag själv som loggade in under ett möte jag höll idag. På en dator på en större organisation någonstans i västra Sverige. Tydligen är Leissner Data leverantören av deras nätåtkomst.

Carry on.

Målet är fortfarande långt borta

Jag behöver ett skrivprojekt här. Det går inte bara på ren inspiration märker jag. Min tid och energi i övrigt går åt till att skapa, inspirera, förmå, visa. Här känner jag mig något tömd. Så jag behöver ett skrivprojekt, något specifikt att inrikta mig emot.  Framför allt om jag ska orka #blogg100 hela vägen till mål. Dags att leta. Lär återkomma i ämnet. ;)

En olycka bort från O’Leary’s kollaps

I dagens Studio Ett tog de upp lågprisbolagen och flygsäkerheten och hur villkoren för piloter gradvis förändrats – från anställning till att vara kontrakterade via bemanningsföretag. Jag har tagit upp detta tidigare, det är ändå fascinerande hur sårbart ett bolag som t ex Ryanair är, för de skulle förmodligen inte överleva som bolag om de var inblandad i en större flygkatastrof. De har helt enkelt inte den trovärdighet som krävs för att att klara en sådan situation. Hela deras affärsmodell skulle på ett påtagligt sätt bli naken och utfläkt och vardagsresenären skulle förmodligen direkt gå ifrån sitt eget beteende att bara gå efter pris.

Resenärer idag “vet” att de själva tullar på det egna riskbeteendet genom att välja lågprisbolag. Inte för att det de facto är mer farligt att resa med dessa, utan det ligger i bedömningen resenären gör av bolagets “säkerhetsklassning” och förmåga. Bolag som SAS, British Airways, AirFrance “klarar” en liknande katastrof som jag beskrev ovan rent förtroendemässigt och påverkar inte benägenheten att välja bolaget. I dessa lägen förstår vi att “olyckor” kan hända men att bolagen arbetar med alla till buds stående medel att undvika detta – för det ligger i deras affärsmodeller – att kunden är viktigare än att transportera A till B.

Ett störtat flygplan hos Ryanair skulle vi förmodligen inte kalla “olycka” utan något helt annat. Något som anspelar på oförmågan att upprätthålla flygsäkerhet. Å kan de inte upprätthålla flygsäkerhet (i resenärernas ögon) faller hela affärsmodellen som endast bygger på att ta en resenär från A till B till billig penning, no fuzz.

Så här beskrivet ser det cyniskt ut i resonemanget, men jag tror att en och endast en fullskalig flygkrasch hos Ryanair skulle få (förutom den mänskliga sorgen) katastrofala följder för företagets överlevnad.

Det är ändå fascinerande med Ryanair

Fascinerande med politisk kommunikation

Jag kan inte sluta förvånas över den förvåning som politiska företrädare uttrycker över de låga siffror som C och KD får i återkommande väljarundersökningar. Eller rättare, varför så få pratar klarspråk och säger att det är själva Allianskonstruktionen som är själva orsaken till att de förmodligen kommer försvinna som parti. Det ligger liksom i idén om regeringsmakt att det handlar om att behålla makten, inte prata sakpolitik, samt att media idag klarar bara av sportmetafor-journalistik. Det ska handla om två lag, tydligt definierade och där hela mediaapparaten vill få det att ställa två och endast två alternativ emot varandra – Allians mot ”röd-grön”. I allt detta finns det inte utrymme för små mittenpartier.

Det är fascinerande att de själva inte pratar om detta mer öppet. De senaste riksdagsvalen har handlat om två lag och väljarna ska välja ett av lagen. Den som hävdar något annat bör ta sig en ordentlig sup av verklighet. Överlevnaden för C och KD (och även FP) handlar om att de måste börja betrakta M och Alliansen som något som inte är ett självändamål. De har helt gått i Schlingmanns gamla inlåsningsmekanism av att se på politik som ett kommunikativt PR-projekt. Nu kommer räkenskaperna, och de betalar regeringsplatsen med att själva bli utplånade.