På alla fronter något nytt

Skulle man kunna tro. Men sammanfattningsuttryck för dagen är ”Inget att rapportera”. Uttrycket är från morgonens snabbaste omvärldsorientering med utblick Sverige och omvärlden. Men misströsta inte, vi är alla på tårna. Tro mig.

Så kom hen då, Döden

Som jag skrev igår, Döden i Facebooks väntrum, var det bara en tidsfråga innan han somnade in. Och så skedde, mitt på dagen idag, i sällskap av barnen. Meddelandet till alla på Facebook kom lite senare under eftermiddagen. Därefter följde alla kondoleanser, tankar, minnesbilder, kramar, sorgeuttryck, glädjeminnen. I flödet. Via Facebook.

Döden i Facebooks väntrum

Kl 21 ikväll kom första meddelandet på Facebook,”Det är bara en tidsfråga nu”.

Som många andra släkter och familjer har vi en egen sluten Facebookgrupp. Där sker inte bara vardagstrivialiteter utan även mer allvarliga, realtidsdialoger. Som ikväll. En släkting ligger för döden för att uttrycka det rakt på.

Det är direkt, det är samtida, det skickas från en där alla får meddelandet samtidigt, och alla kan reagera på det, svara, diskutera, framföra tankar.

Det hade inte kunnat hänt i vår släkt innan 26 september 2006. Så är det.

Jag har inte mycket att tillägga

Än att det varit en sådan dag där jag först nu landar på hotellrummet. Så mycket till bloggpost blir det inte nu.
I’m sorry.
Dagen varit full av ledningscentraler, listvyer och metasnack. Trött nu…

Det plötsligt oväntade men ändå inte så oväntat

I förrgår upplevde jag ett sådant där oväntat ögonblick av förvåning samtidigt som det inte alls var det med tanke på sammanhanget. Det var på kontoret och av bara några korta uttryck förstod jag att personen mitt emot mig inte alls hade den insikten jag trodde hen hade. Insikten om att vi existerar för de som går utanför våra fönster, inte för att vi ska värna om vår egen upptagenhet.

En tidstypisk krock mellan utifrån- och inifrånperspektiv, mellan sätt att se organisationen med uppdrag att underlätta för mottagaren mot att se organisationen med uppdrag, period. Mellan att göra rätt saker och att göra saker rätt.

Förvåningen bottnade i att jag uppfattat personen som mycket klartänkt och sett på saker i organisationen med nykter syn och klart bra ideer. Men så helt plötsligt, när hen blandade in sätt vi bör göra externt, hur vi ”framstår” i externa sammanhang, då slog inifrånperspektivet igenom. Det var ingen stor grej, och i huvuddragen är vi helt överens.

Det var däremot inte alls förvånande, för det är skillnad i att hantera och se saker med externt fokus där man ska hantera en mängd olika ”betraktare”, besökare, kunder, mottagare, kanaler, osv gentemot att hantera och jobba enbart med interna processer och personal- eller ”varumärkes”relaterade relationer. De ser oftast bara en ”sändare”, som ska ha en och samma ”dräkt”, prata med ett språk, följa ett internt fördefinierad flöde osv. I get that och det kan vara helt rätt där. Men så fort vi agerar och figurerar externt så gör vi det genom alla de som uppfattar oss, tar emot våra budskap, är direkta mottagare osv, och då handlar det om att just se till att den personen förstår, uppfattar rätt, kan agera, kan tolka, kan återkoppla, kan nå, kan agera, kan reagera m.m. Å vi gör det genom ett otal olika kanaler, verktyg, push- och pulltekniker etc etc. Kanaler och verktyg vi själva inte äger eller ens känner till.

Å detta är en verklighet som flera fortfarande har svårt med. De har fortfarande i sin tankevärld en traditionell masskommunikationsmodell med fåtalet stora kanaler (TV, tidning, radio) och med en tro att vi fortfarande kan äga informationsflödet genom att sända och att någon fördefinierad tar emot. Å det som sändes ut är exakt det som tagits emot, som att bara flytta elektroner från ett ställe till ett annat (tack Shannon & Weaver för den tröttsamma…). Å så blir de osäkra när det som ”sänds ut” inte ser exakt likadant ut i ena kanalen som det gör i den andra. I en sändarvärld med ägande av hela kommunikations, nej förlåt, informationsspridningskedjan kunde man styra det på ett helt annat sätt förut, och mottagaren hade inte många kanaler att konsumera från (en o samma morgontidning, två TV-kanaler, fyra radiokanaler mfl). Men den världen är borta och vi som försöker jobba med kommunikation idag, och möjliggöra för detta i organisationen, har en helt annan utgångspunkt. För oss handlar det om budskapet, innehållet, kommunikationen och utfallet. ”Dräkten” är underordnad.

But maybe that’s just me.

Märkte att detta blev något ”pratigt”. Ber om ursäkt. Gick snabbt på tangenterna, och i tanken då med förmodligen.

Vem är lämpad att arbeta med kommunikation?

Det har varit en sådan dag helt enkelt, när den frågan har uppstått. Åter igen. Kan vara uttryck för frustration även, att det uppkommer situationer under en dag där jag känner att vederbörande inte bör syssla med informations- eller kommunikationsfrågor.

Det har varit en sådan dag helt enkelt.

Har just nu ingen bra svar på frågan. Däremot, ett drag som personer inte bör ha är ett starkt kontrollbehov. Så det kan jag säga, personer med starka kontrollbehov ska inte arbeta med kommunikation. Framför allt inte om de samtidigt har det uttalat i sin tjänst. Varför inte det då? Jo, för att kommunikation handlar i grunden om förtroende, öppenhet och förmågan att just släppa kontrollen.

Exformation, ett begrepp jag burit med mig länge

Kommer från den något halvkända historien om Victor Hugos korta ”konversation” via telegram med hans engelska förläggare i samband med utgivningen av Les Miserables. Han skickade endast ett ? och fick till svar ett uttrycksfullt !. Det är liten informationsmängd som överförs, om vi ser på det i traditionell mening. För alla utom författaren och förläggaren är det även svårt att förstå vad det handlar om. Men för de inblandade är det mycket som överförs och kommuniceras, för de har kontexten, ett samband som bygger på tidigare kommunikation och interaktion.

Det Victor Hugo undrade med sitt frågetecken var hur romanen mottagits i vissa kretser i England. Just Les Miserables gavs ut genom olika reklammässiga knep och omgångar. Förläggaren svarade med utropstecken och berättade genom det att det blivit uppmärksammat och med genomslag. Grejen med det ? och ! är att de just hänvisar till det som är bortgallrad information utan att det överföringsmässigt är med i informationen. Detta går att benämna som exformation. Jag vet inte varifrån begrppet kommer ifrån men jag vet att det använts flitigt av Tor Nörretranders. Han kan mycket väl vara upphovsmannen.

Tänker återkomma till exformation, återkommande gissar jag. För det är ett galet spännande begrepp. Trust me…

 

Det gäller att hitta sin form…

…till bloggen. Det blir som så ofta, skomakarens barn. Jag gör inte en kanalstrategi, kommunikationsplan och effektmål för den här bloggen. Istället blir det direkt mycket ”göra”. Gå direkt på att skapa lite här, lite där. Jo, en viss tanke har jag. Till bloggen, förutom Twitter, så ligger det nu även en Instagram.

Så blogg, twitter och instagram för kommunikationsstrateg.se. Det får räcka så länge.

[follow_me]

Erfarenhet är en ingrediens som ofta behövs

Men det är absolut inte det centrala. Man kan spendera 15 år med att kränga bilar, men det kanske har skett med samma tänk, affärsmodell, ide om kund osv. Erfaren, ja. Men kanske inte en framtida lösning.

Själv har jag strax över tio år i informations- och kommunikationsbranscherna. Mitt värde ligger i det jag gör.