Vid alla framtida lägereldar i tablå-TV

Nu drar det igång, igen. Den stora lägerelden i Sverige. Den vi här kallar Melodifestivalen. Eller #melfest #mello #mel13 #mel2013…och en del andra varianter.

Den sänds i tablå-TV, på en bestämd tid, och live. Frågan är bara vilka av dessa som kommer överleva inom en fem-, tioårsperiod; tablå-TV, bestämda tablå-tider eller livesändningar?

Livesändningar, ja. Tablå-TV, tveksamt. Bestämda tablå-tider, jo kopplat till att det finns en del programformer som just kräver bestämda tider. Två krafter som strider mot varandra. Inte antagonistiskt utan mer som krafter. Ena sidan bäraren av TV blir helt digital och därmed bort från broadcasting. Andra sidan produktionsbolagen/utgivarna som gärna vill ”bygga” publik genom  att locka, inte ge ut allt på en gång, skapa förväntningar mellan avsnitt osv.

Vem vinner? Förhoppningsvis de som vill åt tjänsterna, de vi idag slarvigt kallar TV-tittare. Men i praktiken så konsumerar vi TV på helt olika sätt. Eller rättare, för TV-producerat material. HUR vi sedan ”ser” på det är allt mer upp till oss själva. Åtminstone vi som har möjligheten och tillgången till den digitalt uppkopplade världen.

Det vi med säkerhet däremot kan påstå är att definitionen av TV kommer vara annorlunda, och det tämligen nära i tid. Tydliga tecken i tiden är Smart-TV, Apple-TV och allt fler play-kanaler, need I say more.

Happy #melfest!

Ps, hittade under #blogg100 posten ”Försvinnande få” men ack så viktiga av @metsis. På tal om framtidens TV.

 

Vad kostar det att kommunicera?

Entropi är ett mått på en mängd information som vi inte har något intresse av. Och det finns mer information i oordning än i ordning. Men det skulle nog inte herr Shannon  eller herr Wiener hålla med om, om de kunnat. Å andra sidan spekulerar jag nu.

I grunden är det jäkligt krångligt…och något jag behöver utveckla mer. Sen.

Hur hinner ni?

Allvarligt talat, hur hinner ni egentligen? Ja ni, ni som alltid har tid att skriva nya bloggposter, ni vars bloggposter alltid är scrollbara, ni som alltid uppdaterar er status på FB, ni som twittrar tjugo gånger per dag. Hur hinner ni?

Okej, jag erkänner, jag är bara avundssjuk. Jag vill oxå vara den som gör allt detta, eller som ser ut att göra allt detta. Å däri ligger väl även hemligheten med ”dä helä”. Det handlar inte alltid om att hinna, det handlar om att göra. Nike-svooshen. JUST DO IT!

Men jag ”hinner inte”.

Vi som aldrig hinner, orkar, finner inspiration eller som måste jobba, hämta på dagis, handla, mötas, laga mat, umgås, fixa, hångla, ha sex, sova, vara där och allt annat som ”ska” göras.

Ursäkter, jag vet. Men en verklighet.

Får börja använda ifttt.com helt enkelt…

Vem är lämpad att arbeta med kommunikation?

Det har varit en sådan dag helt enkelt, när den frågan har uppstått. Åter igen. Kan vara uttryck för frustration även, att det uppkommer situationer under en dag där jag känner att vederbörande inte bör syssla med informations- eller kommunikationsfrågor.

Det har varit en sådan dag helt enkelt.

Har just nu ingen bra svar på frågan. Däremot, ett drag som personer inte bör ha är ett starkt kontrollbehov. Så det kan jag säga, personer med starka kontrollbehov ska inte arbeta med kommunikation. Framför allt inte om de samtidigt har det uttalat i sin tjänst. Varför inte det då? Jo, för att kommunikation handlar i grunden om förtroende, öppenhet och förmågan att just släppa kontrollen.

Effekten av sociala medier och dåliga råd av en expert

I flödesströmmen dök det upp en artikel från NWT.se, Norra…nej Nya Wärmlands Tidningen förstås, med rubriken Effekten av sociala medier. En liten intervju med en Henrik Sköld, ”socionom och expert på sociala medier”, som tydligen haft en träff med ett informatörsnätverk i Karlstad. Strunt samma var och hur, jag hoppas bara att han är felciterad och journalisten gjort ett sämre jobb att fånga det han vill få fram. För det är dåliga råd han kommer med. Men med tanke på att expertens sales pitch på hans blogg är ”Kraften i sociala medier kan störta regeringar. Hur ska din organisation klara trycket?” så är jag rädd att han kanske inte är så felciterad. Han vill ju sälja in sina tjänster, tjänster som dessvärre bygger på att intala osäkra att saker är just osäkra.

Först och främst, att uttrycka ”Kraften i sociala medier kan störta regeringar” är att förminska det som verkligen störtar regeringar, och det är inte ”sociala medier”. Blir bara löjligt till slut att orsaksförklara stora omvälvande sociala förändringar med hänvisning till detta. Förmågan att dela information över nätet och att ha mötesplatser och föra samman ideer, tankar och personer är alla oerhört viktigt ja. Men det i sig störtar inga regeringar. Däremot passar en sådan förklaring i den enkla sportjournalistik-modellen som är förhärskande i dagens mediabilder.

Ja jag vet, det är tycke och smak ofta när det kommer till hantering och råd kring online-närvaro. Men jag reagerar varje gång jag stöter på råd kring hur du som privatperson ska agera på ”sociala medier” i relation till en arbetsgivare, eller utsagor om hur arbetsgivare skannar av Facebook för att kolla upp sina anställda, eller de som söker jobb. Kanske därför min ton är något påverkad. Är inte så upprörd som jag låter egentligen.

Man skall komma ihåg att det är hundratusentals människor i Sverige som plötsligt ser att Johan talar illa om sin arbetsgivare.

Eh, nej. Vilka hundratusentals pratar du om? I vilken situation då? Lura inte i personer och företag att nätet fungerar så.  Det är en enorm skillnad på teori och praktik när det kommer till onlinevärlden, vare sig det gäller sökmotorers algoritmer och ”social search” eller Facebooks ”nya” sökmöjligheter, osv. Men jag hoppas att citatet är lösryckt ur sitt sammanhang.

– Berätta vad du ägnar dig åt på Facebook istället för att arbetsgivaren skall snoka rätt på detta. Fel mössa, fel märke på tröjan eller en ölflaska på krogen innebär att arbetsgivaren plötsligt får ingivelsen att säga nej till din ansökan om jobbet. Gå före och berätta och förklara det där med mössan, tröjan och ölflaskan innan arbetsgivaren frågar om detta.

Nej. Först och främst, om det är en arbetsgivare som ägnar sig åt sådant på ett strukturerat sätt, då är det förmodligen inte en arbetsgivare du vill jobba med. Nu sitter inte jag och anställer dagarna i ända men jag har fortfarande aldrig i rekryteringssituationer haft det uppe på bordet i förhållandet till den som ansöker eller är på intervju. Ofta av en enkel anledning. Det du hittar om en person på t ex Facebook är just bara det, saker du hittar på Facebook. Här tror jag vi ser en tydlig skillnad mellan digital natives och digital inhabitants. De förra ser inte onlinevärlden som ett ”problem” eller att den skulle vara en spegelbild av dig som person.

Jag lyssnade på en representant för en av våra större rekryteringsföretag förra våren. Där tog han själv upp frågan om de just kollar och söker via sociala medier kring kandidater. Svaret var otvetydigt nej, för ”att det ger inget” som han uttryckte det. För resultaten du får bygger just på andra saker än just den enskilda personens aktiviteter samt ger ingen korrekt bild av hur personen ”är”. Han avslutade med att påminna om att det vi gemensamt vill tro på är rätten att uttrycka sina åsikter utan repressalier. En insiktsfull rekryterare.

Ska du som privatperson tänka på hur du agerar online? Ja, men där skiljer sig det inte från den ”fysiska världen”. Å om din anställning hänger på hur du är privat på Facebook, ja då ska du nog ta en ordentlig funderare på om den arbetsgivaren ens är värd att rikta sin energi emot.

Men som sagt, jag hoppas att hela artikeln bygger på felciteringar…

Exformation, ett begrepp jag burit med mig länge

Kommer från den något halvkända historien om Victor Hugos korta ”konversation” via telegram med hans engelska förläggare i samband med utgivningen av Les Miserables. Han skickade endast ett ? och fick till svar ett uttrycksfullt !. Det är liten informationsmängd som överförs, om vi ser på det i traditionell mening. För alla utom författaren och förläggaren är det även svårt att förstå vad det handlar om. Men för de inblandade är det mycket som överförs och kommuniceras, för de har kontexten, ett samband som bygger på tidigare kommunikation och interaktion.

Det Victor Hugo undrade med sitt frågetecken var hur romanen mottagits i vissa kretser i England. Just Les Miserables gavs ut genom olika reklammässiga knep och omgångar. Förläggaren svarade med utropstecken och berättade genom det att det blivit uppmärksammat och med genomslag. Grejen med det ? och ! är att de just hänvisar till det som är bortgallrad information utan att det överföringsmässigt är med i informationen. Detta går att benämna som exformation. Jag vet inte varifrån begrppet kommer ifrån men jag vet att det använts flitigt av Tor Nörretranders. Han kan mycket väl vara upphovsmannen.

Tänker återkomma till exformation, återkommande gissar jag. För det är ett galet spännande begrepp. Trust me…

 

Det gäller att hitta sin form…

…till bloggen. Det blir som så ofta, skomakarens barn. Jag gör inte en kanalstrategi, kommunikationsplan och effektmål för den här bloggen. Istället blir det direkt mycket ”göra”. Gå direkt på att skapa lite här, lite där. Jo, en viss tanke har jag. Till bloggen, förutom Twitter, så ligger det nu även en Instagram.

Så blogg, twitter och instagram för kommunikationsstrateg.se. Det får räcka så länge.

[follow_me]