Det ”konst”iga med konsten är att just konsten handlar om något helt annat än att se potentialen, att se bakom de formella orden som presenteras i ordnade listor från rekryteringssystemen. Konsten handlar om att internt förhålla sig till kravbilder som har helt andra motiv än att hitta den bästa kommunikatören.
En kravbild är exempelvis den HR kommer med. Jobbar du även inom en organisation som kommun, landsting, myndighet eller stat kan du med stor sannolikhet få slåss med tankeformalia som vissa HR-personer har svårt att bortse ifrån. Examen på formellt papper , tydliga utbildningar (tänk Arbetsförmedlingskategorier), inga konstiga titlar som de inte förstår, referenstagning, en strikt koppling mellan hur annonser varit formulerade till vilka krav som ska uppfyllas hos de sökande, och så vidare. Jag må låta ”bitter” och något hård här men det är en verklighet jag stött på vid flera rekryteringstillfällen.
De orienterar sig fortfarande i en värld av Syokonsulentmatriklar och kan inte för sin skäl förstå att kommunikationsområdet utan problem kan hitta hundratals yrkestitlar under sitt paraply.
Å andra sidan, det kan mycket väl vara deras funktion i en rekrytering, att i stort endast utgå från att vara kontrollinstans för att inte hamna i formella svårigheter om det blir överklagan av tjänstetillsättningar.
Vi som vill rekrytera utifrån behov och utveckling, vi får lära oss hantera detta helt enkelt.