Vet inte vem som är strategen hos S men missbedömningen är monumental

Vet inte om det är opinionsanalytikern, budskapsstrategen eller partisekreterare men något slags vinnarpris borde delas ut till dessa efter valet för ”Den som gjort mest för SD och andra xenofoba strömningar”.  Att S trodde att de genom att själva säga det SD sagt år ut och år in skulle få ”tillbaka” röster är så urbota dumt så jag vet inte vad. Det är genomskinligt and why in god’s name trodde ni att omvärldens xenofober skulle tycka att S är bättre än SD i den frågan? Att någon snubbe eller snubba helt plötsligt skulle tänka ” ja men kolla nu säger ju S samma sak, då röstar jag på S”.

En jämförelse i den kommersiella världen vore att ett mustbryggeri som tycker att det är för mycket snack om och konsumtion av colaläsk, slänger ihop en egen variant och sedan i varje kampanj nämner och pratar om en konkurrents colaläsk istället för sin egen cola eller att de är ett mustbryggeri. Omvärlden har redan sedan årtionden förknippat varje association av colaläsk till just konkurrensföretagets cola. Mustbryggeriets colaläskkampanj bara ökar konkurrentföretagets colanärvaro, inte sin egen. Istället minskar den mustnärvaron.

Worlds apart

Lägre webbaktivitet equals loss of momentum
Lägre webbaktivitet equals loss of momentum

Ibland krävs det fruktansvärda exempel på omänsklig vidrighet för att göra saker tydliga. I den ena världen är webb och webbmästarens roll avgörande för en verksamhet, i en annan ses hen som avropad stödproduktion utan tanke.

Jag minns inte riktigt om detta är viktigt

Det jag vill ha är kunskap, det jag får är information. För alla som handlar med information och kunskap i sitt arbete är detta essensen av vad de ägnar sig åt. En ständig svårighet i att omvandla information till kunskap. Det blir inte lättare av att det är skillnad på information som är lagrad och kunskap som är lagrad.

Att lagra har även förskjutits från att lagra i tanken till att lagra externt, utanför våra huvuden. Men att jag sedan har informationen/kunskapen, innebär inte att jag sedan kan använda den. Finns även skillnad i uppfattning av kunskapens tillförlitlighet, beroende om jag har den i huvudet, eller från utanför min knopp. I grunden har min hjärna faktiskt svårt att hålla isär information och kunskap, det vill säga jag kan inte själv be min hjärna att ta fram information å ena sidan och kunskap å andra sidan. Hjärnan bryr sig inte om att vi språk- och begreppsmässigt måste hålla isär dessa saker.

Jag måste också ha förmågan att kunna överföra och bearbeta informationen. Det bygger på en tämligen enkel företeelse – att jag minns så mycket som min hjärna tillåter mig att hantera. Jag verkar ha en bandbredd som är kopplad till mitt minne i bitar. Om en dator har en massa minne men liten förmåga (bandbredd) att hantera och överföra informationen är den alltför trög och långsam. Tvärtom, med litet minne men stor bandbredd har den inte plats för program och interna data.

Det är därför vi alla har blivit så kåta på att strunta i hårddiskar nu, våra egna eller våra datorers. Vi suktar efter bandbredd och tillgång till möjliga minnen, men som bara anropas när vi helt plötsligt vill komma åt de.

Hashtag no filter

Ibland kommer de bästa analyserna om det kommunikativa landskapet från riktiga tankesmedjor.

”En gemensam satsning på sociala medier”

Men inte för statsministern…

Jag har valt att avstå…

Det är humor, och klockren analys av kommunikationsstrategiers otillräcklighet om de inte mäktar ta hand om själva verklig

[Sorry, inbädd kräver flash, gå annars till http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3718&artikel=5463251]

 

En dator är en dator är en dator…fortfarande, eller?

Har vi kommit längre än vad Robert Fenner uttryckte 1997?

If you give £1 to young John and ask him to go and buy a loaf of bread, he will go to the shop, buy the loaf and bring it back to you with the change. If you could ask a computer to do the same thing, it would go to the shop, buy the loaf and wait there.

Det handlar om betydelsen av kontext som vi människor oftast har en förståelse av i konversation. Kontext är att se som omfattande relevanta drag hos den situation som den talande eller skrivande befinner sig i. I ett vidare perspektiv är att kontexten tjänar att bestämma den mening ett uttryck kan ha.  Vårt sätt att prata bygger mycket på antagande om att kontexten är självklar och inte behöver uttryckas.

När vi refererar till år 1997 så räcker det oftast med att säga ”97”, och det framgår av konversationens kontext vilket år det gäller. Om vi pratar om något som hänt oss själva är det ytterst troligt att ”97” avser 1997, pratar vi däremot om Englands expansionplaner i Afrika så handlar ”97” troligtvis om 1897. Eller förresten, kanske inte. Imperialismen dog ju knappast i och med Andra världskriget. Den bytte bara form och ”uttryck”.

Vad vill jag ha sagt med detta nu då?  Tja, inget större, bara en sen kvällstanke att datorer fortfarande är tämligen dumma system som inte själva kan hantera en kontext de själva inte har med i själva instruktionen. Så de kommer fortfarande bara köpa brödet om det är allt de blev instruerade att göra.

Födelsedag i rättvisans namn

Idag fyller hen år, Rättviseförmedlingen @rattvise. Deras idé är galet enkel, genial i sin rena direkta form – att göra efterlysningar efter, och samla in tips på, kompetenta alternativ. Men samtidigt som idén är enkel är själva genomförandet extremt komplext, för den enkla idén utmanar just invanda sociostrukturella könsstereotypa maktmönster. Å det vet vi, sådant rycker vi inte på så lätt. Men med Rättviseförmedlingen har vi förmodligen en klart större chans att rycka och slita till rätt läge utan att rycka och slita sönder.

Festen pågår förresten, lite klyschigt på Spy Bar…men men.

Stort grattis! Me like.