Det jag vill ha är kunskap, det jag får är information. För alla som handlar med information och kunskap i sitt arbete är detta essensen av vad de ägnar sig åt. En ständig svårighet i att omvandla information till kunskap. Det blir inte lättare av att det är skillnad på information som är lagrad och kunskap som är lagrad.
Att lagra har även förskjutits från att lagra i tanken till att lagra externt, utanför våra huvuden. Men att jag sedan har informationen/kunskapen, innebär inte att jag sedan kan använda den. Finns även skillnad i uppfattning av kunskapens tillförlitlighet, beroende om jag har den i huvudet, eller från utanför min knopp. I grunden har min hjärna faktiskt svårt att hålla isär information och kunskap, det vill säga jag kan inte själv be min hjärna att ta fram information å ena sidan och kunskap å andra sidan. Hjärnan bryr sig inte om att vi språk- och begreppsmässigt måste hålla isär dessa saker.
Jag måste också ha förmågan att kunna överföra och bearbeta informationen. Det bygger på en tämligen enkel företeelse – att jag minns så mycket som min hjärna tillåter mig att hantera. Jag verkar ha en bandbredd som är kopplad till mitt minne i bitar. Om en dator har en massa minne men liten förmåga (bandbredd) att hantera och överföra informationen är den alltför trög och långsam. Tvärtom, med litet minne men stor bandbredd har den inte plats för program och interna data.
Det är därför vi alla har blivit så kåta på att strunta i hårddiskar nu, våra egna eller våra datorers. Vi suktar efter bandbredd och tillgång till möjliga minnen, men som bara anropas när vi helt plötsligt vill komma åt de.