I flödesströmmen dök det upp en artikel från NWT.se, Norra…nej Nya Wärmlands Tidningen förstås, med rubriken Effekten av sociala medier. En liten intervju med en Henrik Sköld, ”socionom och expert på sociala medier”, som tydligen haft en träff med ett informatörsnätverk i Karlstad. Strunt samma var och hur, jag hoppas bara att han är felciterad och journalisten gjort ett sämre jobb att fånga det han vill få fram. För det är dåliga råd han kommer med. Men med tanke på att expertens sales pitch på hans blogg är ”Kraften i sociala medier kan störta regeringar. Hur ska din organisation klara trycket?” så är jag rädd att han kanske inte är så felciterad. Han vill ju sälja in sina tjänster, tjänster som dessvärre bygger på att intala osäkra att saker är just osäkra.
Först och främst, att uttrycka ”Kraften i sociala medier kan störta regeringar” är att förminska det som verkligen störtar regeringar, och det är inte ”sociala medier”. Blir bara löjligt till slut att orsaksförklara stora omvälvande sociala förändringar med hänvisning till detta. Förmågan att dela information över nätet och att ha mötesplatser och föra samman ideer, tankar och personer är alla oerhört viktigt ja. Men det i sig störtar inga regeringar. Däremot passar en sådan förklaring i den enkla sportjournalistik-modellen som är förhärskande i dagens mediabilder.
Ja jag vet, det är tycke och smak ofta när det kommer till hantering och råd kring online-närvaro. Men jag reagerar varje gång jag stöter på råd kring hur du som privatperson ska agera på ”sociala medier” i relation till en arbetsgivare, eller utsagor om hur arbetsgivare skannar av Facebook för att kolla upp sina anställda, eller de som söker jobb. Kanske därför min ton är något påverkad. Är inte så upprörd som jag låter egentligen.
Man skall komma ihåg att det är hundratusentals människor i Sverige som plötsligt ser att Johan talar illa om sin arbetsgivare.
Eh, nej. Vilka hundratusentals pratar du om? I vilken situation då? Lura inte i personer och företag att nätet fungerar så. Det är en enorm skillnad på teori och praktik när det kommer till onlinevärlden, vare sig det gäller sökmotorers algoritmer och ”social search” eller Facebooks ”nya” sökmöjligheter, osv. Men jag hoppas att citatet är lösryckt ur sitt sammanhang.
– Berätta vad du ägnar dig åt på Facebook istället för att arbetsgivaren skall snoka rätt på detta. Fel mössa, fel märke på tröjan eller en ölflaska på krogen innebär att arbetsgivaren plötsligt får ingivelsen att säga nej till din ansökan om jobbet. Gå före och berätta och förklara det där med mössan, tröjan och ölflaskan innan arbetsgivaren frågar om detta.
Nej. Först och främst, om det är en arbetsgivare som ägnar sig åt sådant på ett strukturerat sätt, då är det förmodligen inte en arbetsgivare du vill jobba med. Nu sitter inte jag och anställer dagarna i ända men jag har fortfarande aldrig i rekryteringssituationer haft det uppe på bordet i förhållandet till den som ansöker eller är på intervju. Ofta av en enkel anledning. Det du hittar om en person på t ex Facebook är just bara det, saker du hittar på Facebook. Här tror jag vi ser en tydlig skillnad mellan digital natives och digital inhabitants. De förra ser inte onlinevärlden som ett ”problem” eller att den skulle vara en spegelbild av dig som person.
Jag lyssnade på en representant för en av våra större rekryteringsföretag förra våren. Där tog han själv upp frågan om de just kollar och söker via sociala medier kring kandidater. Svaret var otvetydigt nej, för ”att det ger inget” som han uttryckte det. För resultaten du får bygger just på andra saker än just den enskilda personens aktiviteter samt ger ingen korrekt bild av hur personen ”är”. Han avslutade med att påminna om att det vi gemensamt vill tro på är rätten att uttrycka sina åsikter utan repressalier. En insiktsfull rekryterare.
Ska du som privatperson tänka på hur du agerar online? Ja, men där skiljer sig det inte från den ”fysiska världen”. Å om din anställning hänger på hur du är privat på Facebook, ja då ska du nog ta en ordentlig funderare på om den arbetsgivaren ens är värd att rikta sin energi emot.
Men som sagt, jag hoppas att hela artikeln bygger på felciteringar…
